Så var det det där med berättarperspektiv…

Nog för att jag brukar vara ganska trött den där bokstunden i sängen innan jag släcker lampan, men ändå…
Igår såg jag fram emot att krypa till sängs med Amanda Hellbergs Tistelblomman och började där jag slutade kvällen innan. Kapitel 15.
Oj, vad spännande tänker jag. En ny person presenteras? En ny berättarröst i jag-form? Hemlighetsfullt… Men vänta nu… Något stämmer inte. När jag bläddrar tillbaka i boken inser jag att det inte alls är en ny person. Boken har sedan kapitel 1 varit berättad i första person.
Som sagt,  jag är trött.

Tistelblomman av Amanda Hellberg

Men jag som hela tiden tjatar på mina elever om berättarröster hit och första- eller tredjeperson dit, verkar tydligen inte vara så uppmärksam själv.
Har alltid haft för mig att jag föredrar böcker berättade i tredje person, utan att egentligen tänka vidare på varför. Nu förstår jag att det inte kan störa mig särskilt mycket eftersom jag tydligen gottade in mig i Tistelblomman utan att tänka på det alls.

Amanda Hellberg skriver ju vad man skulle kunna kalla suggestiva spökromaner. Kanske är det ett bra drag att använda jag-formen i denna genre. Det är lättare att identifiera sig med jaget i boken och känna den där obehagskänslan som Hellberg förmedlar så bra!

Ska fundera vidare på det där med berättarperspektiv… : )

Det här inlägget postades i Böcker och Litteratur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s