Visar inledningen om en bok är bra?

 ”Äntligen stod prästen i predikstolen. Församlingens huvuden lyftes. , där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom …”

De här inledande raderna ur Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf känner ju de flesta igen som en av de mest citerade i svensk litteratur. Klassisk in medias res, rakt in i handlingen. Läste i en författarblogg nyligen (kommer tyvärr inte ihåg vilken) där det stod att en bok ska börja med ett ryck, som när ett tåg lämnar stationen. Det tycker jag var en väldigt bra och tydlig liknelse. För självklart måste inledningen skapa lust att läsa vidare och nyfikenhet inför vad som sedan ska hända.

Det där med inledningar är väldigt intressant tycker jag.
Dels är de perfekta ur svensklärarsynpunkt, eftersom börjor är så tacksamt att arbeta med. Alla elever kan öva att skriva olika börjor – rakt in i handlingen, med dialog, ge en bakgrund osv – och de behöver inte ha pressen på sig att det behöver bli något mer än just en inledning.
Dels är det troligtvis de meningar i hela boken som författaren lagt ner mest tid och möda på att få så perfekta som möjligt. Läs gärna bokbloggaren Enligt O och hennes lista med tio börjor och försök klura ut vilka böcker de kommer ifrån.

Men sedan funderar jag över hur viktiga dessa börjor egentligen är när man själv öppnar en bok för första gången? Tänker man mycket på den där inledande meningen då? Är det det som får en att läsa vidare?
Jag bläddrar lite på måfå i bokhyllan bland böcker jag tycker jättemycket om och böcker som jag inte gillar särskilt mycket alls. Tyvärr kan jag inte se någon större skillnad. Inget tydligt mönster uppenbarar sig där favoritböckerna verkligen har fantastiska inledningar.

Så när vet man då om en bok är riktigt bra? Enligt mig vet man nog inte efter första meningen. Vet man det i första kapitlet? Kanske. Vissa böcker har absolut fångat mig i första kapitlet.
Å andra sidan så tror jag att vissa böcker har fångat mig på framsidesbilden. Eller till och med genom bara titeln.  Faktum är att mitt senaste impulsinköp var Till offer åt Molok och endast baserat på titeln som jag tyckte utlovade mystik. 
För visst är det så att om man redan från början har en postitiv känsla för boken så blir den liksom lite bättre?!

En del böcker får man kämpa med innan man upptäcker hur underbara de är. Så var Vi, de drunknade av Carsten Jensen för mig. Kanske var det för att den har över 700 sidor och för mig kan tegelstensböcker kännas övermäktiga innan jag lyckats komma in i dem.
Men nu när jag står där framför bokhyllan och öppnar Vi, de drunknade igen, ser jag att inledningsmeningen nog är lika fantastisk som resten av boken…
”Laurids Madsen hade varit i himlen, men kom ned igen tack vare sina stövlar”


 

Det här inlägget postades i Böcker och Litteratur, Tankar och inspiration och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Visar inledningen om en bok är bra?

  1. Boktokig skriver:

    Det är häftigt med inledningar som får en att tappa andan! Det är långt från alla böcker som har den där otroliga inledningen, men när det händer blir man så glad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s