Läraryrket ett kall

Var det inte så att läraryrket var ett kall?
Att jag var förutbestämd att leda ungdomen ut i livet?

För annars hade jag väl inte gått till jobbet med feberfrossa?
Eller haft dåligt samvete för att mina barn varit sjuka för mycket. Eller hört den lätt stressade tonen i rösten hos kollegorna som måste vikariera än en gång.

Tur att det är fredag!
Nej, vänta lite nu… Arbete på skolan imorgon. Vårbasar.
Men vad härligt! Då får jag chans att träffa föräldrarna till mina adepter också.
Med rinnsnuva och glansig blick.

Mitt kall…

Det här inlägget postades i Tankar och inspiration och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Läraryrket ett kall

  1. Nilla skriver:

    Usch, stanna hemma!

    Och att lärare måste hoppa in och vicka för varandra (och därmed jobba övertid utan betalning) är verkligen inte okej.😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s