Början finns i slutet

Författaren Martha Alderson beskriver på den amerikanska skrivarsidan Writer´s store om hur en förläggare kastar ett inskickat manus i väggen, besviken över hur det slutar. På frågan varför svarar förläggaren att hon så många gånger har läst lovande manus. Under den sista fjärdedelen av boken hoppas hon alltid intensivt att manuset ska hålla hela vägen,  men när slutet väl kommer och inte är så bra som hon väntat sig blir besvikelsen desto större.

Jag har tidigare funderat mycket över inledningar och hur viktiga de är för första intrycket av en bok. Men slutet då? Slutet är ju viktigt för det bestående intrycket av en bok. Det måste leva upp till det klimax som bokens första tredjedel utlovar. Slutet måste vara både oundvikligt och överraskande.
På svensklektionerna tjatar jag på mina elever att alltid ha strukturen klar – början, något slags problem och slutet – innan de börjar skriva. Hägrar slutet där framme blir det ju lättare att styra historien i rätt riktning.
Men hur gör jag själv när jag skriver?
Mitt eget skrivprojekt har ett slut. Tror jag. Men när jag läste det där om förläggaren som kastade manuset i väggen, blev jag lite orolig…
Mitt slut måste  nog förbättras en aning. För mig har slutet alltid varit så långt borta att jag inte brytt mig så där väldigt mycket om att få till det riktigt bra. Äh, det duger nog har känslan varit.

Kanske borde jag ha gjort som den amerikanska författaren Katherine Anne Porter och börja från slutet:
”If I didn’t know the ending of a story, I wouldn’t begin. I always write my last lines, my last paragraph first, and then I go back and work towards it. I know where I’m going. I know what my goal is. And how I get there is God’s grace.”

Jag ska faktiskt prova det. Skriva den allra sista meningen nu . Sedan den allra sista scenen. Och så fortsätta som vanligt. Jag vill verkligen inte kämpa mig igenom alla ord, scener och timmar framför datorn för att sedan inse att mitt slut bara inte går ihop. Eller att det bara blir ett jaha
Slutet måste vara oundvikligt. Huvudpersonen måste möta sin antagonist och antingen segra eller gå under. Eftersom det ska vara för ungdomar måste väl huvudpersonen segra…?
Men slutet måste också vara en överraskning. Det blir min utmaning. En extra oväntad vändning på väg mot klimax.

Så nu försöker jag skriva den sista meningen.
Snipp snapp snut, inlägget är visst slut.

Annonser
Det här inlägget postades i Tankar och inspiration och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Början finns i slutet

  1. Nilla skriver:

    Jag hade inte slutet klart när jag började skriva på min roman. Jag hade i princip ingenting klart. Eftersom jag gick skrivarkurs då var jag tvungen att skriva på ändå och det var bra. Så småningom poppade idéer upp om hur jag skulle gå vidare och även huvuddragen till slutet kom jag på ganska tidigt i skrivandet, jag kanske hade skrivit en fjärdedel då.

    • MalinC skriver:

      Jag tror att eftersom jag egentligen inte är så jäkla bra på att skriva, hänger allt på strukturen för mig… : )
      Tycker det låter så härligt när du låter Börje växa fram så där som du beskriver på din blogg!

  2. enligt O skriver:

    Barbara Voors sa på en av skrivarkurserna att hon alltid skrev början och slutet först, om så bara första och sista meningen. Sedan var det ”bara” att fylla i mitten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s