Mer debatt tack!

Går igenom tidningsskörden efter en långhelg bortom nyheter, nätverk och mobiler. Så fastnade jag vid det här citatet i GP.

Susanna Alakoskis bok Svinalängorna är ju en skildring av Sverige under 60-/70-talen. Livet i de nybyggda miljonprogramsförorterna, arbetskraftinvandringen från Finland, socialtjänstens lamhet, alkoholens söndring. Här skildrar hon inte bara en familjs liv, utan visar också på den här tidens politiska problem. Genom sin bok påvisar hon ett samhälle som måste förändras. Precis som Alakoski själv skriver i det här citatet från GP är hon ingen politiker. Men Svinalängorna måste absolut betraktas som en politisk roman. 

Den samhällskritiska litteraturen var en viktig del av 60-och 70-talens politiska kamp. Med ord som solidaritet och kollektiv i ryggen var viktigt att den politiska litteraturen fann sin väg ut till massorna. Då, tillhörde den politiska litteraturen vänstern. Man förde en kamp för rättvisa och det gemensamma ansvaret genom litteraturen och kulturen. Arbetarrörelsen har under lång burit fram stora författare som Moa Martinsson, Eyvind Johnson, Ivar Lo-Johansson, Sara Lidman, Sonja Åkesson.

Men hur är det idag?
Idag tillhör knappast kulturen arbetarrörelsen. Kulturen verkar för det mesta spegla medelklassen. Blir då politiken överflödig?
Men politisk litteratur kan ju representera ett spektrum av åsikter och skildra problem och förväntningar som skulle visa på alla möjliga politiska åsikter.

Men så tänker jag. Är all litteratur politisk? Är det så att alla böcker på något sätt blottlägger dessa samband som kan få politiska konsekvenser?
Med lite god vilja kanske det är så. Även i kriminalromaner eller i chick-lit kan böckerna visa på problem som skulle kunna lyftas till en samhällelig nivå och diskuteras politiskt.

Men den kollektiva tanken i litteraturen verkar borta. Det finns ingen tanke om att alla måste upplysas för att rustas inför någon gemensam kamp. På 2000-talet har sjuttiotalets ”vi” ersatts av det subjektiva ”jag”. Kanske upplevs det idag främmande att se på samhället som en kollektiv klump utan istället är det den enskilda individen som får mer utrymme. Så även i litteraturen. Individen och de personliga upplevelserna är i centrum även i bokens värld.

Så kanske finns den politiska litteraturen även i vår moderna tid? Kanske ser den bara lite annorlunda ut? Kanske utgår den från individen istället för kollektivet?
Tyvärr verkar de politiska diskussionerna inte få något större utrymme, även kring litteratur som är uppenbart politiskt, tänker t ex på Stieg Larsson trilogin eller Sara Kadefors Fågelbogatan 32.
Men visst hade det varit roligt att föra lite politisk debatt kring litteraturen också?? Våga lyfta upp  frågor till diskussion!

Vad läser ni för böcker som faktiskt innehåller intressanta problem som skulle kunna lyftas till debatt?

Det här inlägget postades i Böcker och Litteratur och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Mer debatt tack!

  1. Nilla skriver:

    Många! Egentligen är ju alla böcker något slags politiskt statement. Ta många nutida ungdomsböcker och deras skildring av skolan, t ex.

    I den roman jag själv skrivit är jag politisk. Dock till viss del mellan raderna, men ändå.

    • MalinC skriver:

      Tror att vi antagligen inte orkat med det där tillrättalagda och övertydliga à la sjuttiotal idag.
      Politik mellan raderna känns mer rätt.

  2. Halvbonden skriver:

    Jag har faktiskt inte läst så mycket på senaste tiden som jag tyckt varit politiskt på det sättet, kanske i så fall Mats Kamp, där han pratar om problemen inom skolan lite, och kanske även Jessica Anderssons självbiografi (minns inte vad den hette), där hon beskriver hur hon hade två par jeans på sig till skolan för att dölja att hon var så smal på grund av att hon inte fick mat på kvällarna med mamma och styvpappa som missbrukade eller vad de gjorde, och hon fick ta hand om småsyskon. När jag läste hennes bok kände jag att det måste göras mer för barn som far illa.

  3. Aleks skriver:

    Men vad fint och intressant du skriver Malin! Det visste jag inte att du hade en så bra blogg! Jag var en riktig bokslukare fram till universitetsstarten då, som du säkert vet, böcker utanför de som angivs i kursplanen sällan blir lästa vilket är oerhört tråkigt! Men jag håller helt med att de flesta (om inte alla) böcker kan lyftas upp till en politisk diskussion/debatt. Började igår läsa en bok som heter ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson och den verkar lovande. Återkommer med den politiska debatten angående den, tack för inspiration till det:) kram!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s