Jag bor i Göteborg – Sveriges mest segregerade stad

Jag måste bara var lite arg! Eller ledsen.

Igår (hann inte skriva då) publicerades ett reportage i Göteborgs Posten med anledning av att det var 25 år sedan Janne Josefsson gjorde reportaget ”På rätt sida älven”. Den handlade om två klasser i årskurs nio som var bosatta på var sin ända av femmans spårvagn i Göteborg – i Örgryte och i Biskopsgården. Filmen som sändes i SVT 1987 (nej, jag såg den inte) visade intervjuer med eleverna och tog upp deras syn på sig själva och sina förväntningar på livet. Så här säger Janne Josefsson i dag om sin omedelbara reaktion när han först såg sin egen film:


En av pojkarna säger till exempel att han i framtiden nog inte kommer vara nöjd förrän han har minst 250 anställda under sig. En annan pojke menar att han nog får vänja sig vid att ha någon som bestämmer över honom på sin arbetsplats. Vem är uppvuxen var tror ni?
De barn som var uppvuxna i ett priviligerat område hade en helt annan tro på sig själva och  klara mål och förhoppningar inför framtiden. I de fattigare områdena fanns en större uppgivenhet och inte alls samma typ av ambition. Det är tragiskt att ungdomarnas framtidstro präglas av var de växer upp. Det bevisar ju att man inte har samma förutsättningar och samma chans att lyckas om man växer upp i en stadsdel som t ex Biskopsgården. Man kan påstå att alla kan göra rätt val i livet. Men det är inte så enkelt att gå vägen som leder till framgång om ingen visar den för en. Om ingen man känner gått den förut. Om ingen uppmuntrar en att provgå den.

I GP:s reportage gör Janne Josefsson åter samma resa på femmans spårvagn. Tråkigt nog har inget förändrats. Tvärtom, det har blivit värre. Segregationen i Göteborg är idag ännu större. De ekonomiska skillnaderna är nu än mer markanta. För 25 år sedan tjänade invånarna i Örgryte 40% mer än invånarna i Biskopsgården, idag tjänar de 90% mer.

Segregationen är en av de största hoten mot ett jämställt och rättvist samhälle, där alla Sveriges invånare har samma möjligheter. För det är väl det vi vill ha?

Det fria skolvalet har haft en negativ effekt när det gäller just segregationen. Barns föräldrar (för det är ju de som väljer) kan nu sätta sina barn i vilken skola de vill, vilket innebär att medvetna föräldrar, ofta med välutbildad bakgrund, flyttar sina barn till skolor med goda resultat. Kvar blir barn med ofta lågutbildade eller utlandsfödda föräldrar. Resultaten på dessa skolor sjunker allt mer och vi skapar ett A-lag och ett B-lag i samhället. För några dagar sedan i samma tidning (GP) skrevs det att var femte Göteborgare nu har invandrarbakgrund (vad som nu menas med det). Om det nu är så ska inte de då speglas på våra skolor?

Det är i vårt möte med andra människor vi växer. Annnorlunda, oliktänkande, nytänkande människor.

 
Annonser
Det här inlägget postades i Skolfrågor, Tankar och inspiration och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Jag bor i Göteborg – Sveriges mest segregerade stad

  1. Linda O skriver:

    Jag såg faktiskt filmen på högstadiet, men reagerade då mest på att grabbarna i Örgryte verkade så himla dryga. Hade varit kul att se den nu. Nu är det inte bara femmans spårvagn som står för segregationen i Göteborg. Håller helt med dig om att det ”fria” skolvalet gör sitt till.

  2. Halvbonden skriver:

    Jag har också sett dokumentären och upprörts. Tyvärr känns det också som att det är de från de priviligerade områdena som blir politiker och ändrar på systemen så att det blir värre för de som har det svårt. Jag gillar inte alls skolvalet, eller kanske inget som Alliansen har infört över huvud taget, för det är lätt för någon som haft curlingföräldrar som fixat sommarjobb till dem och innan gymnasievalet googlat fram alla de bästa alternativen och serverar dem för barnet, att sitta och säga att de ska ha 250 anställda. Om det slutar med att han faktiskt frå 250 anställda så är det ju inte bara hans egen förtjänst utan hans föräldrars till stor del, och det är klart att man ska göra allt för sina barn, men det finns så många som inte har den möjligheten eller ens vet att den möjligheten finns, så då måste skolan vara lika för alla! Och det är den ju inte idag.

    • MalinC skriver:

      Jag jobbar själv på en skola just nu, där i princip alla barn har välutbildade och välbeställda föräldrar. Det var en chock när jag först kom dit. Alla barn hade liksom sin bana utstakad – vilka skolor de skulle gå på, hur de skulle lyckas i karriären osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s