Att lära för livet? Eller skolan?

Började fundera när Halvbonden skrev en kommentar om skrivundervisningen i skolan. Om hur skolan inte lär för framtiden. (om jag tolkar rätt : )

Vad är det vi lär våra ungdomar egentligen? Är det för livet eller skolan?Nationella proven har fått en allt större betydelse och i och med att de nu verkar införas i alla ämnen kommer de också ta större en större del av vår undervisningstid. Jag känner mig tvingad att förbereda eleverna inför proven, att se till att jag undervisar rätt.  Deras nyfikenhet och engagemang hinner man inte alltid ta tillvara på grund av pressen att alltid lära dem det som kommer utvärderas på nationella proven.

Även betygsreformen med betyg i lägre åldrar har inneburit en större betygshets.  En hets att bedöma och kontrollera deras kunskaper så att de får rätt betyg. Jag märker att de lustfyllda ”låt oss göra ett kul projekt”- idéerna som jag hade förra året har ersatts av ”nu måste vi ha ett prov så att jag ser vad ni kan”- idéerna.

Så till viss del tycker jag tyvärr att skolan lär alldeles för mycket för betygen och proven och inte lika mycket för livet.

Men hur är det i mitt ämne då?…svenskan?…skrivandet?
Man kan ju fundera över om eleverna verkligen måste lära sig att skriva olika typer av texter. Om de måste lära sig att beskriva och berätta.
Är det inte ingenjörer Sverige behöver?

Stämmer säkert.
Men en annan sak som också stämmer är att vi skriver så mycket mer idag än vi någonsin gjort innan.
Och många skriver.
Inlägg på facebook. Bloggar. Mail. Twitter. Diverse kommentarer på diverse sociala medier.

Förr var det bara de utbildade journalisterna eller kanske författarna som fick ta plats i medierna. Idag finns det möjlighet för alla att synas och få uttrycka sina åsikter.
Och formulerar man sig väl, om man har ett syfte med sin text och kan anpassa texten till de som antagligen kommer läsa den. Ja, då kanske man t om kan få många läsare och stor respons.

Visst lär skolan för livet också, men man måste förstå att grundskolan inte är en yrkesutbildning utan en grundläggande kunskapsbas att arbeta vidare på i livet.
Jag hoppas i alla fall att jag kan få några elever att känna sig lite mer trygga i sitt eget skrivande. Att de vågar ta chansen att uttrycka sig när det behövs!

Heja svenskundervisningen!

Annonser
Det här inlägget postades i Bilder, Skolfrågor och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s