Ska jag bryta ihop inför klassen nu också?

Inte nog med att mascaran droppade från hakan i måndags när jag tittade på ”torka inga tårar utan handskar”.
(inga handskar för min del, men väl tröjärm)

Idag höll jag nästan på att bryta ihop och börja gråta i klassrummet också.
Herregud människa!
Just nu läser vi noveller i sexan och jag läste Stig Dagermans Att döda ett barn högt i klassen. På fullt allvar var jag på vippen att brista ut i gråt ett par, tre gånger under läsningen. Jag fick stanna upp och svälja innan jag kunde fortsätta. Som tur är lyckades mascaran stanna där den skulle.
Det rådde total tystnad i klassrummet. Jag antar att de tyckte att jag läste med inlevelse i alla fall –  vilket ju är det minsta man kan säga…

Alltså, vad är det med mig??? Hormoner? (knappast) Allmän trötthet? (Jaaaa) Mammasyndromet? (ytterst troligt)

Hur gick det med novellen? Tja, hälften förstod inte särskilt mycket. ”Konstig berättelse”. Diskussionen bestod mer av typen ”vad hände med pojken?” än ”Oh, med vilken finess Dagerman bygger upp spänningen.”
Vilken tur att de fick lite klarhet genom att titta på kortfilmsversionen av Alexander Skarsgård efteråt.
Då fick fröken sätta sig på sin stol och samla sig en stund.

Att döda ett barn

Att döda ett barn

Det här inlägget postades i Tankar och inspiration och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ska jag bryta ihop inför klassen nu också?

  1. Mia skriver:

    Jag använde regelbundet Att döda ett barn i undervisningen tills jag blev gravid, och insåg mitt i en högläsning av novellen att jag kommer att bryta ihop över hur sorglig den är. Jag kämpade mig igenom den högläsningen och har inte återvänt till Dagerman sedan dess. I fjol när jag förklarade argumentering för niorna hade jag illustrerat skillnaden mellan känslomässiga och faktabaserade argument med två bilder: en utmärglad barnhand och ett diagram över antalet svältdrabbade i Afrika. När jag slog upp bilden på barnhanden på smartboarden fick jag en så stor klump i halsen att jag inte kunde fortsätta, och klassen blev nog lite besvärad. Men det är väl bra att vi föregår med gott exempel, vi som tutar ut att ord och bilder kan beröra🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s