Beroende av mina projekt

Ibland undrar jag om jag är beroende.
Jag tror att jag missbrukar nya projekt.
Därför är jag lite rädd för att mitt skriveri är ännu ett av alla dessa projekt som jag tvångsmässigt kastar mig in i och tror på till 100%. Tills jag inser att jag inte har lust längre.
Då är det dags för ett nytt projekt…

Som tonåring var det projekt modedesign. Jag skulle ABSOLUT bli modedesigner. Var helt uppslukad av att teckna långa, smala tjejer med stora axelvaddar och korta kjolar (det var ju trots allt fortfarande 80-tal då). Fullständig bergis på att jag skulle bli mycket framgångsrik på att skapa och teckna.

Sedan var det arkitekt. (märk väl att detta var när jag läste till lärare) Jag kunde inte sluta rita planlösningar till villor och lägenheter. Alltså, tro inte att det var en vanlig hälsosam hobby. Jag gjorde det JÄMT. Jag längtade hem efter föreläsningarna så att jag kunde fortsätta skissa på den där idén om ett spiraltrappa mitt i  huset…

Sedan kom  min ”djupa” period. Litteraturstudier och rödvin med vännerna öppnade sinnena för poesi. Varenda ledig stund skissade jag på formuleringar och strofer till mina (mycket melankoliska) dikter. Min diktbok är dock ett minne blott, eftersom jag skämdes så inför alla gräsliga dikter att jag slängde dem i soptunnan!

Mitt inredningsprojekt är väl ändå det som har gått mest överstyr?? Med tanke på att min man har genomlidit helrenovering av två hus och även om jag har lugnat mig avsevärt ser jag ständigt nya projekt i huset där vi bor…

Efter barnen fick jag för mig att börja måla. Det var plötsligt det enda jag gjorde på min lediga tid. Canvas efter canvas med kludd. För så mycket mer blev det väl inte trots att jag gick kurser och var med i målarförening.

Med lika stor entusiasm tar jag mig nu an skrivandet.
Frågan är hur länge det varar den här gången…

 

Annonser
Det här inlägget postades i Mitt skrivprojekt, Tankar och inspiration och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Beroende av mina projekt

  1. Hanna Lans skriver:

    Men du, det där låter precis som mig! Och jag ser alla kreativa projekt som ett enda stort livsprojekt som alla hör ihop. Utan det ena hade jag inte gjort det andra osv. jag tror att hjärnan behöver de där olika processerna för att kunna skriva bättre. Så känner i alla fall jag, att det är skrivandet alla konstprojekt, inredningsdrömmar och arkitekturdrömmar har utmynnat i. Jag tycker bara att du låter som en mycket kreativ person med stor portion nyfikenhet. Ett måste för en författare!

  2. Du är helt enkelt bra på så mycket att det är svårt att välja! 🙂

  3. marvew skriver:

    Oh, så skönt att vi är flera som startar projekt! Det fina med skrivander är att man kan ha många skrivprojekt pågång samtidigt. Det tar inte heller så stor plats.

  4. halvbonden skriver:

    Precis sådär är jag! Jag har mångamånga gånger försökt analysera mig själv varför jag beter mig sådär, men inte kommit med någon förklaring. För varför tröttnar jag på alla projekt när jag är så uppslukad av dem till att börja med? Det blir nästan som en förälskelse, där man inte kan se något negativt med projektet medan man håller på, men sedan händer något och kemin försvinner.
    Kan det vara av rädsla att satsa på något helhjärtat?

  5. Lasse skriver:

    Jag känner igen mig precis i text! Jag startar ett projekt och verkligen brinner för det en tid, sen svalnar intresset och jag börjar på något nytt. Jag blir så irriterad på mig själv som inte klarar att driva igenom och avsluta. Jag tänker på va bra jag borde ha varit på det eller det om som jag började med för tio år sedan om jag inte gett upp. Jag kom och tänka på att vissa projekt fixar man ändå hur lätt som helst och det fick mig att börja fundera på varför. Jag tror att i de projekt som blivit klara har målet varit riktigt tydligt. Jag har vetat exakt hur och när det är klart. Jag har även haft ett så pass bra grepp om hela projektet att jag hela tiden vetat vad som blir nästa steg att göra. Man måste ha nästa steg klart för sig redan innan man är klar med det man håller på med.
    Jämför med att klippa gräsmattan till exempel. Varför klipper du klart innan du går in bakar en kaka?
    mvh Lasse

    • MalinC skriver:

      Ja, det där med att ha nästa steg klart för sig tror jag är avgörande. Därmed är det inte sagt att det är något jag är särskilt bra på …

  6. Agneta skriver:

    Men gud, hej på mig! Det kunde vara jag som skrev det där inlägget! Till och med det där att rita planlösningar, fast jag kanske inte var fullt lika fanatisk som du 🙂
    Så skönt att inte vara ensam om knäppa idéer och projekt som man tror på helhjärtat, ända tills det inte längre är kul.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s